Så är du här och ligger på min arm
så är vi här så tätt intill varann
Jag skulle egentligen varit nån annanstans
och inte vetat att du fanns
Från skilda håll på väg mot samma mål
i natt är tusen ljusår från i går
För här och nu så känner jag ditt hår
här och nu är det vi två
Du kunde levt om tvåhundra år
och jag kunde lika gärna dött i går
För en sekund av en oändlig tid
är det just du som går förbi
En del i storheten i att ha liv
är att inte veta hur nästa dag ska bli
Å så länge sanden ännu rinner ut
är det ju inte riktigt slut
Hur ska det bli att vakna upp
hur ska det bli att skiljas från din kropp
Kanhända har ett frö blivit sått
som kan spira och ge skott

Björn Afzelius

Den här låten sjöng du några gånger under hösten -99.
Kanske bara en tillfällighet och utan betydelse för dig.
För mig beskriver den precis det jag kände, tänkte och upplevde.
Det var så fridfullt att få ligga på din arm och bara titta på dig.
Jag var världens lyckligaste och ville bara njuta av nuet.
Fascinerad av att just vi två hade träffats och att du såg mig.
Var detta bara en tillfällighet, vad skulle hända nu , vad kände du?
I mig såddes tillit och förtroende,
som mognade till djup och stark kärlek.
Älskar dig!